Klädkod

Uppdaterad: 17 december, 2018
En bal har en annorlunda klädkod än en vanlig sittning, nämligen högtidsdräkt.

Det kan dock vara svårt att veta vad som är passande, samt mindre passande att ha på sig. Balkå har därför satt ihop en guide, så ni hittar rätt bland alla plagg!

I klädkoden högtidsdräkt inkluderas balklänning, frack, folkdräkt, kaftan (prästrock) samt mässuniform.


Långklänning

Balklänningen är ett fantastisk plagg och är egentligen det enda plagget där man får uttrycka någon form av personlig smak och tyckande... Tyg och färg brukar sägas behöva vara “finare”.

Nedan följer en genomgång av de olika delarna uppifrån och ned:

Håret

Långt hår har traditionellt sett burits både uppsatt och utsläppt. Men då med de olika betydelserna att ett utsläppt hår indikerar att man är ogift, medans en uppsättning tyder på att man är nöjt gängad.
Även diadem får bäras till högtidsdräkten som enda tillfälle. Även här har en gång i tiden ett öppet diadem indikerat ogift medans slutet tyder på att man redan funnit en partner. .
Man kan även såklart välja att bära UTN-mössan. Mer om denna går att läsa längre ner.
Vid kort hår är det rent och vårdat som gäller.

Smycken & väska

Smycken är bekvämt nog helt valfria till långklänningen. Här väljer du alltså helt efter egen smak. Dock bärs ringar inte utanpå sina handskar, detta ses traditionellt sett som mycket smaklöst. Armband och armbandsur går dock bra.
Aftonväskan ska traditionellt till alla klädkoder vara liten och inte rymma mycket mer än det nödvändigaste.. Ofta är väskan av sammet, siden eller något liknande. Större tillhörigheter lämnas i så fall förslagsvis i en större väska i garderoben.
Väskan placeras sedan inte på bordet under sittningen, utan över stolsryggen, i knäet, under stolen eller något liknande.

Axlar & byst

Den så kallade “tumregeln” innebär att ifall den totala bredden på axelbanden är mindre än längden på två gånger den yttersta leden på tummen. Man bör inte bära handskar eller sjal när man inte sitter vid bordet. Mer om detta längre ner.

Sjal & handskar

Sjal kan vara så genomskinlig man önskar, men bör täcka axlar.
Handskar är vanligtvis långa (överarmslånga) eller korta (slutar vid armbågen) men aldrig så korta att bara handen täcks.
Båda dessa plagg tillåter en relativt stor frihet i personligt uttryck. Dock bärs dessa endast när man inte sitter vid bordet. När man sätter sig läggs alltså dessa undan.

Klänningsslutet

Klänningen bör räcka ned till anklarna och heltäckande ovanför knäna. Eventuell slits bör alltså sluta i knähöjd.

Skor

Traditionellt gäller täckt tå, men Balkå anser att det är upp till bäraren. Även klackhöjd är helt upp till bäraren. Här gäller den abstrakta regeln att skon ska vara av finare modell.

Ytterkläder

Till långklänningen bärs finare jacka eller rock

Ordensband, medaljer & pins

Till långklänning är det tillåtet att bära ordensband i form av rosett, medaljer, samt pins. Viktigt är dock att ingen av dessa får nudda hud. Dessa bör bäras på vänster sida med den man anser väga tyngst eller man välja representera mest i sammanhanget närmast hjärtat.

Rosetten ska vara 9 cm bred i ytterkant och 7 cm bred i innerkant. Du behöver ca 50 - 60 cm band för detta. Viktigast är dock att alla frackbanden är lika breda. Börja med att lägga ena änden av bandet i det som kommer att vara mitten. Låt hela bandet ligga åt vänster från mitten sett. Vik bandet åt höger efter 4.5 cm. Vik sedan bandet åt vänster efter 9 cm. Nu har den yttre rosetten skapats. Vik bandet åt höger igen efter 8 cm och sedan tillbaka till vänster efter 7 cm. Nu har den inre rosetten skapats. Nästa steg är att vika bandet 90 grader uppåt och sedan vira det ett eller två varv runt hela rosetten. Eftersom UTN har en pin fäster man med fördel denna mitt i rosetten. Rosetten fäster man sen i klänningen med hjälp av säkerhetsnål.
När man är nöjd med rosetten bör man fixera den med hjälp av några stygn eller lite lim.

På Naturvetarbalen bär man ej fler än 3 band, 3 medaljer, och smakfullt många pins.

Frack

Fracken är en så kallad samhällsuniform och tillåter därför inga, eller väldigt få, sätt att utrycka någon form av personlighet. Vi har delat upp plagget uppifrån och ner så att ni lätt kan gå igenom de olika delarna:

Huvudet

Traditionellt sett har hög hatt varit det enda rätta. Så även idag då hög hatt, eller UTN-mössan är de alternativ man har att välja på när det kommer till huvudbonader. Reglerna för UTN-mössan täcker även de för hög hatt och går att läsa längre ner.
Håret i sin tur ska vara rent och välvårdat, oavsett längd.

Smycken, ur & näsduk

Även här finns många bestämmelser vad som kan innefattas i fracken. En halskedja är acceptabelt, även ringar. Gemensamt för dessa är att de bör vara diskreta.

Man bär även manschettknappar, skjortknappar, och västknappar. Dessa bör matcha i färg och utförande och ska vara i metall, ädelsten eller pärlemo. De tygmanschetter man numera hittar i butik har alltså ingen plats på fracken. Roligt att veta är att fram tills nyligen (sett ur frackens historia) har dessa detaljer i silver enbart burits på begravningar, och anses vara sorgetecken. Det är rolig kuriosa man kan ha i åtanke nästa gång man investerar i dessa.
Länge har det varit kutym att man bär fickur och ej armbandsur till fracken. Detta är dock ett fenomen som det allt mer har börjat tummas på. Ser man till de som vanligtvis bär frack vid representation i Sverige som t.ex. Kungen så bär även han armbandsur, därför anser vi i Balkå att man får välja om man vill bära fickur eller armbandsur. Men dessa följer även materialtraditionen om manschetter och knappar och bör väljas i guld över silver.
Till fracken finns även möjligheten att bära näsduk i bröstfickan. Denna är vit, och helst i siden. Känner man ett behov att bära annan färg och matcha med sin partners klänning är det förmodligen ett tecken på att man sett för många amerikanska collegefilmer. Näsduken kan vikas efter eget tycke. Gemensamt för olika stilar är dock att de bör vara diskreta. Näsduk bärs endast när inga medaljer bärs och avlägsnas annars.

Rosett, skjorta & väst

Dessa tre ska vara av matchande vit piké.
Rosetten, (sk fluga) ska vara av vit piké. Speciellt fel är att bära svart, då det endast bärs av hovmästaren för att markera vem som leder personalen. Roligt att veta är att det finns vita flugor av ett nättare material som liknar bomull. Även dessa är traditionellt sett som sorgeklädsel och bärs vid begravningar.
Skjortan ska även den vara av vit piké och ha ett stärkt bröst samt knäppas med speciella skjortknappar. Den har även ett speciellt utseende vid kragen med en så kallad snibbkrage. Dessa snibbar bars länge ovanför flugan, men detta har förändrats och ses nu som lite slarvigt. Kutym är istället att stoppa in dessa bakom flugan.
Västen är också i vit piké. Svart väst bärs vid begravning eller akademisk högtidsdräkt. Den bör vara lång nog att man inte ska kunna se någon skjorta i underkant. Den är lågt skuren och knäpps med speciella västknappar där alla knappar ska vara knäppta. Det går att få tag i både hel- och halvvästar (med eller utan bakstycke). Den hela är den traditionella men den halva erbjuder en viktig fördel: luftighet. Det kommer att bli varmt. Det debatteras även mycket kring hur mycket som ska vara synligt av västen. Läs mer om detta längre ner.

Sjal, handskar & hängslen

Sjalen bär man utomhus och tas av så fort man kommer inomhus och lämnas kvar i garderoben. Denna är vit, och traditionellt i siden eller finare ylle.
Handskar kan, enligt äldre etikett bäras. Dessa är då helvita antingen i glacé eller i läder. Det är en gammal tradition, men inget krav. Handskar kan bäras utomhus, under fördrink samt vid dans. De tas dock av vid bordet. Den högra handsken tags av när man hälsar.
Hängslen bör vara vita. Hängslen är inte ett måste men det ger finare fall på pressvecken och ser till att du slipper dra upp byxorna i midjan under kvällen. Köp klassiska stropphängslen och låt din skräddare sy fast knappar att spänna fast dem med (annars går det naturligtvis bra med clips också).

Överdel & byxor

Frackrocken är svart och kan undantagsvis även vara i en riktigt mörk, blå nyans. Modellen i sig är självklar; den omisskännliga “pingvinstjärten”, denna bör gå ungefär till knävecket, men kan nu för tiden variera mellan tillverkare. De band och knappar som gör att rocken kan stängas används ej och är endast till för att underlätta transport. Dessa användes vanligen av kuskar då fracken ursprungligen är en så kallad Jaquette, anpassad för ridning.

Det har debatterats kring hur mycket väst som ska vara synligt. Vissa menar att den inte ska synas alls. Balkå har inga åsikter i detta och lämnar det till bärarens tycke och smak.

Fracken kan även ha en broderad krage, en så kallad doktorskrage. Sidenbroderierna indikerar vad man doktorerat inom och var. Har du doktorerat finns det en handfull skräddare i Sverige som fortfarande syr dessa du kan vända dig till för att få din krage omsydd.

Frackbyxorna ska matcha överdelen i färg, och har tydliga pressveck. De är släta frackbyxor med revärer på utsidan och utan slag. Förr i tiden var två revärer på vardera byxa standard, men nu är det endast en. Balkå anser att det är upp till bäraren.

Skor & strumpor

Som skor till fracken får man bära finare och putsade svarta läderskor, eller putsade lackskor. För den traditionsbundna gäller lackskor och inget annat. För den riktigt traditionsbundna: lågklackade lackskor av pumpsmodell med en platt ripsrosett.
Strumporna bör vara svarta. Nu för tiden används bomull huvudsakligen, men är du traditionsbunden bör du välja svarta ullstrumpor, och hålla dem uppe med strumpebandshållare kring smalbenet för att de inte ska hasas ner.

Ytterkläder

Till frack bär man traditionellt sett slängkappa. Den kan vara antingen knä- eller vadlång. Annars är rock också helt rätt. Ytterplagget behöver faktiskt inte vara svart utan det går utmärkt med en mörkblå nyans.

Ordensband, medaljer & pins

Till frack är det tillåtet att bära ordensband, medaljer, samt pins. Ordensband kan bäras under västen och ska löpa från höger axel mot vänster höft. En riktlinje brukar vara mellan de två frackknapparna. Här bär man det man anser ska representeras mest i sammanhanget överst.

Pins bärs i smaklig mängd på vänster slag.

Medaljer bärs på vänster bröstficka. Här hängs den medalj anser ska representeras mest i sammanhanget närmast slaget. När man bär medalj bär man inte näsduk.

Riddartecken kan bäras på vänster sida, i bröstfickans höjd.

Kommendörstecken samt insignier kan bäras runthalsen.

På Naturvetarbalen bär man ej fler än 3 band, 3 medaljer, och smakfullt många pins.

Folkdräkt

En folkdräkt bör bäras med de detaljer som ingår i dräkten. Om detta skulle inkludera en hatt bör denna bäras, dock inte till bords. Detsamma gäller för handskar tillhörande dräkten.

Kaftan

Kaftanen är hellång och kan bäras med vit rundkrage.

Mässuniform

Mässuniform är den finare uniform man har från marinen, flygvapnet, eller armén. Då det är högtidsdräkt som gäller skall stor mässdräkt bäras. Till denna är det lämpligt att ha helsvarta, släta finskor. Huvudbonad får bäras, men inte under måltiden. Även tillhörande handskar bör tas av vid måltid.

UTN-mössan

För bärare av UTN-mössan finns en del undantag mot den traditionella hatten som bara bör bäras utomhus och sedan avlägsnas när man sätter sig till bords.
Under mingel och dans får den bäras precis som hatten. Den bör ej bäras till bords. Där skall den istället hängas på vänster axel med tofsen över nacken. Känns detta jobbigt kan man ha den i knät. Pins eller liknande på mössans plös bör undvikas. På balen är det kutym att avlägsna alla utom en spegat som man behåller. Denna spegat väljer man som den som är mest beskrivande för sig som person. Oftast är det den man tog senast. Denna placeras längst ner på tofsen, oavsett civilstånd.
I UTN:s dokument kring UTN-mössan går att läsa:

“Mössan ska bäras stolt, gärna tillsammans med god hållning och rak rygg”